onsdag, juli 30

STÄDNING - EN KVINNOSAK


Vi grälar ofta om städningen hemma. Ja, diskningen också. Jag är hänvisad till min man i dessa sysslor, eftersom jag har långt gången ledartros och inte längre når ner till golvet eller orkar stå särskilt länge. Vi bor i en kommun där man inte upplyser pensionärer om deras möjligheter till hjälp i hemmet. ”För då skulle vi inte hinna med våra jobb!” som de sa, när en journalist från lokaltidningen ringde kommunen och frågade för en tid sen. När jag själv kontaktade om städhjälp några år tidigare, fick jag svaret: ”Nej, sånt sköter man själv här” av den pigga glada kvinnan i luren. Operation av höftlederna har jag heller inte fått, trots att jag frågat två gången på vårdcentralen. Vårt landsting här satsar inte på kärringar helt enkelt!

Vad vi grälar om är ganska enkelt; att när man väl tar fram hinken och svabben, så gör man rent ordentligt! Inte bara mitt på golvet, där det syns bäst. ’Varför gör disse karlarne på dette viset’? Min man är född före kriget. Även om han är norrbottning och respekterar kvinnor och deras traditionella sysslor, så har han inte lärt sej städa. Det har vi – äldre – kvinnor däremot. Vi har drillats sen barnsben. Men skälet ligger nog inte enbart här.

I min ägo har jag en gammal ”Receptsamling utarbetad vid Statens Skolköksseminarium” från 1838 med kartongpärmar, liten som en pocket (men bunden givetvis) och 5mm tjock, 99 sidor. På insidan av pärmen har Astrid Flink (gammalt soldatnamn förmodligen) präntat sitt namn med stålpenna doppad i bläck. I slutet efter alla recepten kommer ”Några rengöringsarbeten”. Här börjar det bli intressant!

Efter genomgång av diskning av glas och porslin kommer kokkärl:
”Kärl med vidbrända rester urkokas med vatten och soda eller aska. Kokkärlet rengöres därpå noga med vatten, grytborste, tvål, om så behöves, och i nödfall litet fin sand samt sköljes väl och torkas med en pannhandduk. Till kokkärl av aluminium få ej soda eller aska användas.” Nej, då går det hål i dem. Sodan fräter aluminium nämligen. Det vet jag som har växtfärgat.

Men sen kommer diskbaljornas rengöring, knivskurning, spisborstning (detta var på järnspisens tid) och diskbordets rengöring: ”Diskblecket avtorkas och gnides rent med tidningspapper och litet fotogen.” Men inte nog med det. Skurning av bord följer (träbord naturligtvis), samt skurtrasornas rengöring. De skulle tvättas varje dag i hett vatten med tvål, sköljas, vridas ur och hängas till tork. Minsann! Hur många gör det med sin wettexduk? Till slut går man igenom skurning av träsaker, koppar, bleck (galvaniserad zink som är så piffigt i lantliga miljöer numera), mässing och silver. Då har man alltså bara hållit sej till köket! All övrig rengöring är antagligen redovisad i ett annat häfte liksom tvätt.

Härav förstår man att städning och rengöring har av hävd varit kvinnans arbetsområde. Det var mycket att hålla reda på, inte minst för att stävja sjukdomar, parasiter och ohyra så folk kunde fortsätta vara sunda och friska. Med andra ord ett livsviktigt arbete som i dag är grovt underskattat och fullständigt nedvärderat.

Hur gör då mannen när han städar? Han fuskar naturligtvis! Om han inte helt enkelt vägrar. Det är ju egentligen inte hans arbetsområde. Men i vissa landsändar (de norra) sympatiserar männen med sina kvinnor (av urgammal hävd) och ställer upp när de yrkar på hjälp i hushållet. Men eftersom det inte är hans ansvarsområde från begynnelsen, så ’fuskar’ han. Tar bara där det syns mest. Har ingen aning om hur mycket som gömmer sej i alla hörnor och under möbler. Utan tanke på allt skräp som kryper fram senare, när man väl gjort färdigt. Han vet ju nån stans i sitt undermedvetna att hustrun gör det ordentligare, när hon tar tag i städningen. Hans insats är ju bara tillfällig.

Men det räcker ju inte för mej. Jag kan inte gå in och göra det ordentligt nästa gång, eftersom min kropp inte tillåter det längre. Och hjälp från kommunen har vi ännu inte fått. När jag så försöker tala om hur det ska gå till – egentligen – på riktigt, så att säja, får jag höra: ”Jag har gjort det här förr!” Javisst, men på fel sätt. Jag brukar invända: ”Men det syns ju inte!”

På sistone har jag därför börjat påpeka, att det handlar inte om renoveringen av en gammal kyrka, där man lämnar kvar en smutsig fyrkant på väggen, för att folk ska kunna jämföra med hur skitigt det var tidigare. Vi har nämligen haft en sådan renovering i församlingen och min man sitter i kyrkorådet. Utan här handlar det om ett hem! Det har faktiskt tagit skruv…

söndag, juni 22

"- - KÄMPAR SJÄLVA GUDARNA FÖRGÄVES" eller "ROM BYGGDES INTE PÅ EN DAG"

Mot vita, heterosexuella, medelålders män kämpar själva gudarna förgäves!

När jag började med korsord för ett antal år sen var det faktiskt i Året Runt, en veckotidning som jag uppskattade mycket på 60-talet för deras fina mönster i virkad spets, ibland kombinerade med kunniga kulturinriktade reportage. Jag hade gått sjukskriven en längre tid, när jag erhöll ett gratisex att studera. Eftersom jag kände att isoleringen från omvärlden fick hjärnan att ’skrumpna’ blev korsorden en lämplig träningsuppgift parallellt med muskelövningarna på gymet. Sen har takterna suttit i.

Året Runt-prenumerationen upphörde så småningom och jag hittade istället Expressens korsordsbilaga, som passar mej mycket bra. Däremot skickar jag aldrig in mina lösningar. I stället ser jag till att alltid ha ’facit’ till hands. Annars lär man sej ju aldrig något!

Ganska snart märkte jag att det var uppenbar killtorka på omslagen. Förmodligen hade bilagans redaktör gjort det enkelt för sej och valt Kändis-kryssets temaperson till framsidans bild. Den ena pinuppan efter den andra dök upp med frikostiga decolletag och breda grin, där öronen "satt som rosetter i mungiporna". Till slut tröttnade jag.

En fråga, som kom att ligga snubb­­lande nära en tid, var att byta korsordstidning. Det finns ju åtskilliga att välja bland. Men skam den som ger sej! I ett halvår försökte jag vinna gehör för min (självklara) åsikt, att även män kunde vara ”kändisar”, i en e-postväxling med bilageredaktören för Expressens korsordsbilaga, Börje Thuresson. Jag var ute i ogjort väder naturligtvis. Men replikväxlingen innehåller en hel del dråpligheter och jag vill gärna dela med mej av dem. Därför börjar jag med mitt första mejl:

6 nov 2007

Bäste hr redaktör,
nu måste jag bara få fråga!
Är det inte i det mest trångsynta laget att tolka begreppet "kändis" enbart utifrån kvinnliga förtecken?

Under hela hösten har vi haft EN (1) MANLIG programledare på framsidan, av minst 10 - utan överdrift.
Var är alla de andra manliga programledarna - ståupparna - skådisarna - populärförfattarna (Guillou, Nesser, Niemi...)?
Vill de inte "sälja sej" på det sättet?
Eller är du singel ("- som i stort sett varje söndag äter min middag på lokal - ") och vill ha lite extra kvinnlig fägring att vila ögonen på? Fullt begripligt, men gör det på fritiden i så fall och inte på jobbet. Eller håll efter dina medarbetare.

Jag är övertygad om att det inte är framsidan som säljer KORSORDSBILAGAN utan innehållet, som i mitt tycke ligger ett bra snäpp över andra veckobilagor i samma genre. Med undantag av Ida Trift i så fall, som både slarvar och fuskar.
Paret Nilsson/Bengtssons fem getingar däremot har jag den största respekt för!

Inte heller tror jag att det är karlar som i första hand köper bilagan utan snarare vi medelålders kvinnor som ber 'gubben' ta med ett ex, när han ändå köper Expressen. Kanske han löser sportkrysset och sen lämnar över resten till 'gumman'. Det verkar så på innehållet i alla fall.

Jag måste också erkänna att jag inte förstod den "dåliga" vitsen om kroggästen som "bröt på småländska" när han betalade dricksen. Är smålänningar snåla? Det var nog ett bra tag sen. Numera är det väl tyskar som köper upp den småländska högplatån och hägnar in sina ägor med höga gunnebostängsel...
Tuppen som "hade dåliga ben" var charmig däremot!

Var nu snäll och unna oss lite mer ögonfägnad, vi som torde utgöra den största minoriteten av lösarna! Det behöver inte vara 50-50, sånt blir bara tjatigt! Men gärna 5-6 gossar på raken ett tag. Som kompensation...
Framför allt lite bredare urval och mer varierad fördelning av de så kallade "artisterna".

Med tack på förhand,
M

Ganska snart fick jag svar:

7 nov 2007

Kära M.

Tack för ditt trevliga brev. Det är roligt med engagerade läsare, som ger oss både ris och ros. Det behöver vi.Kul att du uppskattar våra korsord och själva bilagan. Liksom du tror jag att det i första hand är innehållet som gör att folk köper den vecka efter vecka. Men vi vet av erfarenhet att även omslaget har betydelse. Också av erfarenhet vet vi att de flesta läsare vill ha bilder på kvinnor på omslagen. Det gäller inte bara korsordsbilagan, utan i stort sett alla bilagor och tidskrifter. Särskilt gäller det tidningar riktade till kvinnor. Titta på t ex Amelia, Tara, Damernas Värld och vår egen söndagsbilaga, hallå!. Alltid kvinnor på omslagen.Jag kan alltså inte lova dig "5-6 gossar på raken" men vi försöker sticka emellan med en man på omslaget då och då. Så håll utkik - och lycka till med korsorden.Apropå smålänningar, jag är själv en sådan, tyvärr mer Slösa än Spara. Jag tål dock skämten om småländska snålheten. Stämmer förövrigt att jag är singel och äter söndagsmiddagen på lokal, dock utan att titta på omslag med tjejer. Lev väl, det försöker jag.
Mvh Börje Thuresson,
Expressen korsordsred.

”Men vi vet av erfarenhet att även omslaget har betydelse. Också av erfarenhet vet vi att de flesta läsare vill ha bilder på kvinnor på omslagen.” Detta kunde jag ju inte låta stå oemotsagt! Så jag skrev:

13 nov 2007

Bästa redaktörn,
tack för ett raskt svar!
I bemötandet av min kritik kom du verkligen med gamla floskler! "Också av erfarenhet vet vi att de flesta läsare vill ha bilder av kvinnor på omslagen." Och så kommer du dragande med damtidningar som exempel! De vänder sej ju till kvinnor! Varför skulle de inte ha en kvinna på omslaget? Det redovisar ju den målgrupp man vänder sej till!

Det är faktiskt bara ni karlar som föredrar kvinnlig framsida på de trycksaker som vänder sej till er som målgrupp, porrtidningar och utvikningskalendrar borträknade. Där redovisas ju innehållet på framsidan.
Ni tycks fastna i er mentala utveckling nån stans i mitten av tonåren, i den fas där "tjejbaciller" på ett gåtfullt vis övergår till "brudar" och sen kan ni inte tänka på nåt annat! Det ska vara "pinuppor" på vartenda möjligt utrymme som finns, där karlar får bestämma fritt - och det är ju om det mesta i samhället.

Varför ställer då unga kvinnor upp på denna syn på dom själva?
Jo, det är så kul att äntligen bli sedd och framför allt se hur alla killar får klotrunda ögon, stelnar till och bara sväljer!
Men när den första förtjusningen lagt sej, tröttnar man eftersom de som 'nappar' bara är intresserade av 'fasaden'.
De män som verkligen är något att satsa på för oss kvinnor (som familjefäder eller samarbetspartners) är de som intresserar sej mer för 'innehållet' och visar det!

Men den här inställningen hos en karl kommer man tydligen inte åt med fakta eller logik.
De som bestämmer är "vita, heterosexuella, medelålders män med bil och inkomst, sådana som både samhället och tidningen är byggda av och för", för att återge ett citat från en känd deckare. Du får själv räkna ut vilken.

För mej återstår således att helt sonika rycka av omslaget, när bilagan är inköpt. Det behövs knappast i hemmet. Men jag har noterat att de senare omslagen har varit mer modesta i uttrycket av kvinnliga behag. Går vi månne mot en kallare årstid?

Härmed är min del av diskussionen avslutad.
Hälsningar,
M

Men där bedrog jag mej! Jag fick just inga fler svar av korsordsredaktören. Däremot blev ’bystdrottningarna’ på framsidan allt mer provocerande med putande bröst, djupa ringningar och breda inbjudande leenden. Den här gången försökte jag hitta Thuressons chef i stället – om det fanns nån och det borde det ju. Chefredaktör Otto Sjöberg kanske, men var fanns hans e-postadress? Jag tog nästa jag kunde hitta i brist på annat och skickade ett mejl via den adressen i hopp om att meddelandet skulle nå avsedd adressat:

15 nov 2007

Nu får ni väl ändå ge er!
Måste tjejerna på omslagen till era bilagor flina upp sej så till den grad, att det ser ut som om dom har kramp i mungiporna? (Leila och Gry). Eller måste det till en intelligent och rutinerad skådespelerska (Helena Bergström t ex) för att få till ett njutbart leende?

Kan ni karlar inte tänka på nåt annat än "brudar" sen den mystiska fas i tonåren, då ni övergav "tjejbacill"-stadiet? Ni ska ju klistra "pinuppor" överallt där det finns en chans! Vart kommer denna människosyn att leda er själva i det långa loppet? Har ni tänkt på det? Kommer ni aldrig själva att bli gamla, fula och orkeslösa? Ska Livet sluta på långvården med att ni ligger där och önskar att ni kunde nypa biträdet i stjärten? (Hon kommer inte att uppskatta det!) Är detta verkligen något att se fram emot?

Eller är det era uppdragsgivare som betalar er för det här? I så fall har de inte rent mjöl i påsen...
Det har gjorts vetenskapliga undersökningar om s k subliminala stimuli som visar, att "oanständiga ord fungerar så distraherande att de kan omintetgöra en utantillärning." (Francois Borgeat et al. Subliminal perception and level of activation Canada 1981 s 255-259) Och en bild säjer mer än tusen ord...............
Era uppdragsgivare är inte intresserade av konkurrens om makten i samhället helt enkelt. Därför låter de er på redaktionen lägga ner pengar på läckra inbjudande "omslagsbrudar", för att distrahera de män som annars kunde tänkas komma med kritik eller vilja dela på makten. Och ni ställer upp på detta!

Kom bara inte med att "de flesta läsare vill ha bilder på kvinnor på omslagen". Det är ni "vita, heterosexuella, medelålders män med bil och inkomst", som både samhället och tidningen är byggda av och för, som bestämmer hur ni VILL ha det!
Dessutom är ni i minoritet.

Kom igen nu!
Byt åtminstone fotograf/er!
M

Men där fick jag svar på tal!

15 nov 2007

Hej,Har skickat ditt mejl vidare till Otto Sjöberg.Men eftersom du sänt det till vår allmänna inkorg kunde jag inte undgå att läsa det. Och det föranleder mig att påpeka att du tycks leva i nån sorts villfarelse att vi enkom har tjejer på omslagen till Expressens tv-bilaga. Fakta är att vi ofta låter män vara omslagspojkar. Från september fram till nu har vi t ex haft följande - glada - omslagsfigurer:
Lasse Kronér
Babben Larsson
Filip&Fredrik
Ernst Kirchsteiger
Peter Jihde
Anders Lundin
Jessica Andersson
Björn Skifs
Ola Lindholm
Robert Gustafsson/Åsa Fång
Leila Lindholm

Måhända har vissa av dessa personer krampartade leenden, men i alla fall jag tycker att folk ska få se ut precis hur som helst.
Hälsningar
Anders Stenback
Expressens Tv-bilaga

Det uppstod tydligen ett litet missförstånd här. Det var ju inte TV-bilagan som jag klagat på! Men kanske diskussionerna i fikarummet blivit lite intressantare för ett tag? Jag svarade:

17 nov 2007

Tack för svar och publiceringslista för, som jag förmodar, TV-bilagan som jag tycker är bra upplagd. Lätt att hitta i t ex.

Jag tycker som du "att folk ska få se ut precis hur som helst". Men hur mycket påverkar fotografen? Det är detta jag menar: hur mycket styrs i ateljén och 'klistras på' som en idealbild av söta snälla villiga flickor?

Nyligen har jag haft en mejl-växling med Börje Thuresson (Korsordsbilagan). Du kan kanske kolla vad jag skrivit till honom (och hans svar). Där har det varit mer än tunnsått med killar och till slut brister det!
Min förhoppning är att ni kan ta en gemensam diskussion om "hur mycket kvinnor ska sälja trycksaker med allmänt innehåll".
Jag börjar verkligen bli trött på alla flinande brudar med djupa dekolletage och har försökt uppmuntra till en något bredare tolkning av begreppet "kändis". Men det kanske är för mycket att be om?

Vore kul om mitt inlägg kunde röra om lite på bilagsredaktionen, men Korsordsbilagan kanske inte ingår i den arbetsgruppen?

Mvh
M

Sen fortsatte Anders och jag ordväxlingen. Jag kan tänka mej att Thuresson log i mjugg; det där hade han ordnat bra! Smidigt hade han dragit sej ur och passat över till andra. Jovisst! Men nu inträdde julhelgen med skenbar vapenvila. Stridsyxan grävde jag upp igen i slutet av januari:

21 jan 2008

Jaha du, Anders,
längre räckte tydligen inte avtalet mellan dej och Börje Thuresson, den gamle stöten. Han får sköta sej själv tydligen i sitt lilla avskilda krypin på redaktionen, va?
Blondiner kan man bara använda till EN sak. Det meddelandet är ju tydligt på senaste omslaget (21-22 jan) och de unga liven har ju lärt sej... Inte hade Josefin Nilsson kommit lika långt om hon varit brunett!

Jag tycker det är billigt att krypa runt diskrimineringslagen, att inte utnyttja kvinnor i försäljningssyfte, bara genom att ha en ensidig definition av "kändis"! Hur länge ska det här pågå? Ska Thuresson inte pensioneras snart? Kan han inte gå i förtid med avgångsvederlag eller är sysslan så in i norden tråkig, att det inte går att få någon yngre redaktör till jobbet? Är det någon slags retreatpost för folk som inte längre orkar med det höga tempot på redaktionen?

"Blonds have more fun" - är bara något som ni intalar er, ni heterosexuella vita män i medelåldern med bra lön och som samhället och massmedia är byggt för och av, en minoritet i samhället! Om ni bara visste hur mycket ni torskar på detta! De yngre killarna är det lyckligtvis "mer hjärna i".
Jag är trött på den här ständiga diskrimineringen! I synnerhet som vi äldre kvinnor är största gruppen korsordslösare och Korsordsbilagan innehåller så mycket bättre fotografier än de bimbobilder som antas "sälja" upplagan, vilket är rent ljug och gamla fördomar!

Fram nu med lite killar på omslagen. Det är evigheter sen sist!
Och sätt Thuresson på nåt annat. Eller har han en ordinarie tjänst?
M

Svaret lät inte vänta på sej!

21 jan 2008

För kännedom så har jag inget med Korsordsbilagan att göra.Och att jag på något sätt skulle stå bakom uttrycket "Blonds have more fun", som du påstår, ser jag som ärekränkande.

Anders Stenback
Expressens Tv-bilaga

Detta får man ju skriva till hans fördel, får jag väl säja! Tydligen är han yngre än Thuresson och omfattar – guskelov – lite modernare attityder. Jag fick naturligtvis förklara mej…

27 jan 2008

Tack för ditt raka svar, Anders,
i synnerhet att du inte ställer upp på att "Blonds have more fun"!
Det länder dej till heder. Du kanske inte ens är medelålders?

Nu är det så här, att det är din mejladress jag har i min e-postlåda och därför går mina mejl till dej. Till Thuresson är det ju ingen idé att skicka nåt. Han sitter ju på sin betonghäck... Du däremot ondgör dej säkert över mina oförskämdheter tillsammans med dina arbetskompisar, när ni fikar t ex. På så sätt sprider du mina synpunkter! Tack för det! ;-D

Men ni har ju en ansvarig utgivare för bilagorna.
Skicka hans mejladress till mej, så ska jag inte besvära dej i fortsättningen.
Hans e-post står dessutom inte utsatt i tidningen. Får han för många klagomål då?
Det är ju till honom jag vänder mej - blandade ihop dej och honom den här gången (vilket jag inte tänker be om ursäkt för!).

Det är skönt att veta att alla tidningsmurvlar inte är lika försoffade.
Tydligen finns det hopp om framtiden...

Det är inte sista gången vi hörs, tänker jag - så länge Thuresson sitter kvar...
Mvh
M

Även den här gången kom det ett raskt svar. Jag fick Otto Sjöbergs e-postadress – till slut – och tackade så mycket för den. Sen skrev jag till ansvarige utgivaren:

16 feb 2008

Bästa ansvarig utgivare, Otto Sjöberg,
nu måste jag bara få fråga:

Varför är det bara KVINNOR, på sistone dessutom i övervägande grad blondiner, som kvalificerar sej till KÄNDISAR i Korsordsbilagan?
Är det red Thuressons ensak att män får diskrimineras på detta sätt i kändisvärlden?
Skulle du vilja sätta någon (praktikant kanske?) på uppgiften att gå igenom framsidorna till senaste halvårets Korsordsbilagor och kolla HUR MÅNGA MÄN som förekommit. Jag tror det senast var nån gång i somras...
Och är detta rimligt?

Jag har försökt ta upp detta med Thuresson själv, till att börja med. Men där högg jag i sten...
I brist på kännedom om din e-postadress vände jag mej till Anders Stenback, en rekorderlig kille! Men han kan ju knappast gå på Thuresson! Däremot har väl diskussionerna i fikarummet bitvis varit intressanta, kan jag föreställa mej...

I viss mån har jag kanske fått gehör för min kritik. Omslagsbrudarna är inte riktigt lika 'högbröstade' som tidigare och Kändiskrysset inne i bilagan visar en något mer naturlig framtoning av de 'söta liven'. Men än så länge är det en lång bit kvar till 'jämställdhet'.
De makabra annonserna däremot om naturtrogna babydockor ("Håll henne intill Dig och hon gnyr och rör på sig precis som en riktig bebis!") för drygt 1 500kr (inkl frakt) i kombination med de gulliga blondinerna på omslagen, ger väl närmast uttryck för Thuressons förlegade kvinnosyn - i ett nötskal. Så dyra leksaker köper man nämligen inte åt barn (det vet jag i kraft av mitt eget moderskap), utan de är bebisatrapper åt amerikanska barnlösa kvinnor för vilka adoption inte är något alternativ. Jag har mycket svårt att se att det i Sverige skulle finnas en marknad för den här produkten. Jag har heller aldrig förstått kvinnor som 'leker med dockor' i vuxen ålder...

Att jag påtalar den här obalansen i könsfördelningen av KÄNDISAR beror på att jag tycker er största krysslösargrupp åsidosätts på ett slentrianmässigt och tanklöst sätt, nämligen vi äldre kvinnor som gärna tar till denna sysselsättning t ex nattetid när ledvärken sätter in. Det är bara att kolla namnen på inlämnade lösningar (även detta en praktikantuppgift kanske?) för att få en uppfattning om könsfördelningen. Men tänk då på att mörkertalet kan vara stort. Jag t ex skickar aldrig in några svar, eftersom jag inte är intresserad av lotterier. Däremot vill jag gärna se en trevlig karl på omslaget då och då, och få veta lite mer om honom. Trots att jag har en rar gubbe i min omedelbara närhet. Han missunnar mej absolut inte detta enkla nöje.

Vi har faktiskt numera ett förbud mot KVINNOR SOM FÖRSÄLJNINGSARGUMENT för en produkt, i det här fallet Korsordsbilagan som innehåller så mycket mer än bara 'snygga brudar'. Dessutom vänder ni er till HELA FAMILJEN med Barnsidan bl a. Thuresson måtte vara ovetande om detta - eller så handlar han mot bättre vetande. Han får väl skaffa sej en utvikningskalender att hänga över skrivbordet, om abstinensen blir för svår... Där stämmer åtminstone omslaget med innehållet!

Med förhoppning om åtgärd och (synbart) resultat,
vänligen,
M

Men Den Store befann sej högt uppe i sin himmel sysslandes med högre och viktigare ting:

16 feb 2008

Tack för ditt mail. Är på resa, tillbaka 15/2. Kontakta Expressen om det är bråttom, tel 08-738 30 00.

Hälsningar
Otto Sjöberg
Chefredaktör

Tja, då var det väl bara att se tiden an. Det fanns en hel del annat att göra för mej, så jag tänkte låta honom fullborda sin resa i lugn och ro. Han måtte väl ha missat månad i sitt meddelande. Chefredaktör i all ära, men jag tror inte såna klarar ’time-sharing’ – att återvända dan innan man skickat sitt meddelande! Trots allt hörde jag av mej före15 mars. Jag tyckte jag hade en tungt vägande anledning:

5 mars 2008

Jaha, chefredaktör och ansvarig utgivare Otto Sjöberg,
nu närmar sej Kvinnodagen 8 mars!

Är det läge kanske att ta itu med de enahanda blondinerna på Korsordsbilagans omslag - eller rättare sagt, dess redaktör Thuresson? Jag mejlade 16 februari, så du har väl hunnit återgå till rutinerna nu...
Jag citerar valda delar:
"Varför är det bara KVINNOR, på sistone dessutom i övervägande grad blondiner, som kvalificerar sej till KÄNDISAR i Korsordsbilagan?
Är det red Thuressons ensak att män får diskrimineras på detta sätt i kändisvärlden?
Skulle du vilja sätta någon (praktikant kanske?) på uppgiften att gå igenom framsidorna till senaste halvårets Korsordsbilagor och kolla HUR MÅNGA MÄN som förekommit. Jag tror det senast var nån gång i somras...
Och är detta rimligt?"
Sitter Thuresson på en skyddad arbetsplats?
Eller på en personlig tjänst (befordrad "snett upp åt vänster" som vi uttryckte det inom statlig centralbyråkrati på 80-talet)?
"Blonds have more fun" tycks i alla fall vara hans motto. Kanske även ditt?
Anders Stenback är däremot av helt motsatt uppfattning - å det bestämdaste! Han tar det t o m som en ärekränkning att bli pådyvlad en sådan åsikt.
Anar jag en generationsklyfta här?

Visst har du STÖRRE och MER BRÅDSKANDE arbetsuppgifter än att lyssna till gnäll över en tidningsbilaga, men är det inte just bland gräsrötterna de genomgripande och revolutionerande förändringarna äger rum?
Orkar du luta dej ner mot backen och lyssna till de tysta signalerna från markskiktet?
Som sagt, på lördag är det KVINNODAGEN, eller den kanske inte du firar?

Mvh
M

PS. Som abonnemangspåminnelserna brukar uppge: Har åtgärd redan vidtagits, bortse från denna påminnelse. DS

Naturligtvis hade han inte kommit hem… Han måtte ha avsett 15 mars i sitt meddelande. Under tiden valde Thuresson vår kända ryttarinna Malin Baryard som omslagsflicka. Började blondinerna ta slut inom underhållningsbranschen? Eller var det ett halvhjärtat medlingsförsök? Jag beslöt att inte anstränga situationen mera utan avvakta en tid och ge Thuresson arbetsro. Man får ju också räkna med en viss eftersläpning i utgivningen.

Kontroversen med korsordsredaktören tog på sinnet som sagt. Ett tag prövade jag BRA KORSORD från Allers förlag, den renommerade veckotidningskedjan, men upptäckte snart att konstruktörerna där har ett annat urval i sina ordflätor. Det blev svårare för mej att hitta de rätta kombinationerna och nöjet minskade därmed. Dessutom kände jag igen de lite naiva illustratörerna från Året Runts bilagor.

Även om herrar förekommer på framsidan av BRA KORSORD, så är dess­värre innehållet tydligt småborgerligt. Associationerna blir annorlunda, mer moraliserande och i mitt tycke inte lika stringenta som i Expressens bilaga. Orsaken är förmodligen den mer urbana tidningskulturen i det senare fallet; kvällspressen har ett annat bevakningsområde än vec­kotidningarna och uppenbarligen en annan läsekrets. Det avspeglar sej i ordval och tankeanknytningar. Men hur man kan få ordet ”cirka” att bli ”en” eller ”vispuff” att bli till ”drake” (Britt-Mari Bergman i Hälsokrys­set, Expressens KORSORD 14-15 april), det övergår min associationsförmåga!

Sen får man förstås sina favoriter, i mitt fall Torsten Bendeus. Sport-krys­set och Utmaningen däremot lämnar jag ofta därhän, den förra eftersom jag inte är sportintresserad. Den senare blir lite för invecklad, när uppmärk­samheten sviktar på småtimmarna. Men det finns en kvinnlig konstruktör som tydligen tänker precis som jag, nämligen Lena Roswall. Hennes fyror i svårighetsgrad klarar jag i regel. Enda undantaget är Ordflätan, det enda gammaldags traditionella korsordet, där de svarta rutorna bildar ett symmetriskt mönster. Man kan också undra över hur svårighetsgraderna utmäts. Av kons­truk­törerna själva? Knappast av redaktören väl?

Så småningom dök ett par unga brunetter upp med betydligt modestare urringningar än tidigare. Blont hår kanske är ute bland ungdomar numera? Men därefter måste något ha inträffat. Omslagsblondinerna blev ansenligt äldre (Stina Lundberg-Dabrowski) – och gick i repris (Helena Bergström), när de inte plötsligt blev brunetter (Arja Saijonmaa)! Den seriöst yrkesmässiga synvinkeln ökade också i ’Kändis-krysset’, vilket bör räknas som plus. Men herrarna fick jag titta i månen efter…

Till slut dök det upp en omslagsgosse, strax före midsommar; Zlatan. Vad hade han gjort för att platsa som objekt i ”Kändis-krysset”? Eller var det Stenback kanske som propsade på en omslagsblondin, för omväxlings skull? Men redan måndan därpå dök en ny (mogen) blondin upp, Tone Bekkestad, en duktig yrkeskvinna – med utseendet för sej, får man väl säja… Jag har verkligen inget emot skärpta kvinnor som omslag till Kryssbilagan. Det är de ’bystiga’ bombnedslagen jag kan klara mej utan! Nån mer kille lär väl inte dyka upp under det här året – av statistiken hittills att döma…